Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig, af fruktan att störa honom. Tårarne fingo
flyta oförhindrade utför hennes skrumpna kinder,
hennes fingrar höllo väl förklädesfållen, meri de
lyfte den ej.
I bakgrunden af rummet stodo tvenne mörka
figurer, jätten och Erik, och ett stycke ifrån dem
satt en tredje person, Carl Hindersson.
Men den döende slumrade icke, han hade sänkt
ögonlocken blott, så att det såg ut som om han
sofvit, och därför voro de innevarande så tysta.
Det var dock en manlig kamp med smärtorna.
Icke en min, icke ett ord förrådde dem. Det var
en andens seger öfver kroppen, sådan man sällan
får tillfälle att bevittna.
Efter en stund slog han upp sina ögon och
blicken föll på Carl Hindersson, som satt framför
elden. Han såg länge på honom, han tycktes följa
hvarje drag, hvarje min i detta ansikte med en
målares eller bildhuggares noggrannhet, och ju mer
han såg, desto mera målade sig tillfredsställelsen i
de bleka dragen.
Han vinkade honom slutligen till sig, och den
gamla gumman steg upp för att lämna plats för Carl.
När denne satt sig, fattade den gamle herrn
hans hand.
»Min vän», sade han, och det låg något rörande
i hans röst, »dina tankar äro hos henne, är det icke
så . . .?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
