Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det låg ett jakande svar i Carls blick.
»Jag koppas, att hon nu är i säkerhet på
Sveaborg.»
»Sveaborg...!»
»Ja, som jag säger, för några timmar sedan
lämnade hon denna stuga, och en säker karl skall
köra henne till fästningen. Jag kan ej skrifva mera,
eljest skulle jag skrifva till Cronstedt; det är min
gamle vän, och nu, just nu, behöfde han en sådan
vid sin sida. . . . Men du skall helsa honom från
mig, ty du skall träffa honom; du ämnar dig till
Sveaborg, jag vet det, kan förstå det...»
»Ack, huru ödet leker med oss», fortsatte han
efter en stund; »jag konv hem till mitt land med
fickorna fulla af guld och jag tänkte göra så
mycket, och nu ligger jag här. . . . Men ser du, det
är som Gud vill, det är helt enkelt. Sverige,
Finland, hur har jag ej älskat er! Kanske hade jag
kunnat, om det varit Herrens vilja, att jag fått räkna
några år till, kanske hade jag kunnat göra något.
Mina millioner hade kanske varit lika goda som
de ryska, och ser ni, min vän, anfalls- och
försvarsmedel måste vara lika. Guldet är vår arffiendes
bästa vapen och har alltid varit det, men vi sakna
guld, vi äro försvarslösa mot ett sådant vapen . . .
i öppen strid, öga mot öga, bröst mot bröst, ah . . .
där segra vi; men nu är det ej fråga om ärlig strid,
det är fråga om ren stöld. . . . Men det är försent,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
