Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den sörjande mannen vid grafven var så helt
och hållet fördjupad i sig själf och i tankar på den,
som hvilade under hans fötter, att han icke märkte,
huru grinden till kyrkogården öppnades och huru
en man gick fram mellan grafvama. Det var en
kort, undersätsig figur med en yfvig
björnskinnsmössa på hufvudet, och en trubbig uppstudsig näsa,
som sköt upp under skärmen. Han stannade, när
han fick se mannen vid grafven. Denna syn
tycktes djupt gripa honom, och han förblef ett tyst vittne
till den grofve mannens sorg. Men när denne
rätade upp sig och tycktes vara färdig att lämna
grafven, då försvann vittnet i skuggan af det
utspringande ’våkenhuset’. Härifrån gick han
sedan fram och mötte honom, som kom från grafven,
som om han nu direkte kommit in på
kyrkogården.
»Guds fred, Hvass!» sade han.
»Guds fred igen, kapten!»
»Du sörjer, Hvass, och det gör jag med, men .. .
de finnas som skratta också, och dem skola vi hjälpa,
Hvass, icke så?»
»Hm . . .»
»Jag tror du drar på den saken, men så sant
jag heter Pålsson . . .»
»Har kapten träffat herr Carl?»
»Herr Carl?»
»Jo, si det är som så, att herr Carl är nu min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
