Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pressades då och då ur det breda bröstet. Det var
en groflemmad man i sjömanströja.
Slutligen höjde mannen sitt hufvud och såg upp
i
mot himmelen. Hans ögon stodo fulla af tårar.
Man tror i allmänhet icke, att handlingens män,
att det grofva arbetets män behöfva samma uttryck
för sina känslor, som ’den finare bildningens’ barn.
Det är sant, han dånar icke, han får inga
kon-vulsioner, inga anfall hvarken af det ena eller andra
slaget, han behöfver hvarken Eau de Cologne eller
Eau de Luce, men det är därför alldeles icke gifvet,
att han är utan känslor, eller att hans känslor äro
af en annan art än hvaije annan menniskas. I ett
äro alla menniskor lika, och det är i det rent
mensk-liga, i vänskap och kärlek, i sorg och glädje. Det
är samma ton, som ljuder, fast strängen ibland är
spunnen af guld, ibland af en simpel sena. Det
friska källvattnet finnes öfverallt, det behöfs blott
en Moses-staf, som slår på klippan, för att det må
springa fram i dagen. En sådan staf är sorgen.
Mannen vid grafven var tydligen gripen af en
djup sorg, en sådan, som icke kan ge sig luft i ord.
Men tårarnes flöden stillas, smärtorna hinna sitt
fylle, hjärtats böljor lägga sig, man kommer till
visshet om, att platsen är tom, som fordom fylldes
af den käre bortgångne, och där blir en helig plats,
där man känner fläkten af det eviga, och dit
minnet vallfärdar för att knäböja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
