Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad behagas? . . . Som sagdt är, jag vet ett
medel. ... Se, jag vill öppet och oförbehållsamt
skänka er mitt förtroende; jag hatar ryssame, det
vill säga jag har hatat dem lika förbannadt, som
Herning Gad i världen hatade danskame, men ; . .»
Det var alldeles tyst i rummet, och allas ögon
vorö fästa på kaptenen, och förundran och häpnad
målade sig i allas anleten, det lät, som om han icke
varit rätt klok.
»Men?» upprepade Carl.
»Jo, ser ni, det kan finnas förhållanden,
omständigheter, med ett ord, man kan ändra sina
åsikter, man kan finna det mera förenligt med sitt lands
verkliga nytta att göra som Herning Gad . . . och,
ser ni, det har jag gjort. Jag befinner mig på en
vändpunkt, jag älskar icke ryssen, men jag säger,
att jag har hatat honom, jag säger icke mera: jag
hatar honom. Ser ni nu, för att gå rakt på saken,
så är det som så, att jag, när jag sammanlagt det
ena med det andra, kommit i godt förstånd, ganska
godt förstånd med Auroras far, och det är han, som
skickat mig till er . . .»
. Allt under det han talade, hvilade hans lurande
och genomträngande blick på den unge mannen.
Carl Hindersson var blek, och man såg, huru den
knutna handen darrade, där den låg på knät.
»Det är således hans ärende jag går, och
därför frågar jag kort och godt, ni älskar mamsell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
