Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aurora? Ja, ni älskar henne, nå väl, ni får henne,
om ni . . . om . . .»
»Säg ut, herre!» skrek Carl och sprang upp
från stolen.
»Om ni vill blifva — rysk spion ...»
»Herr Pålsson!» utropade Carl, sedan han
lyckats blifva herre öfver den våldsamma" rörelse, som
bemäktigat sig honom.
Men herr Pålsson lät sig ingenting bekomma.
Han var icke van att låta skrämma sig af första
salvan. Han såg tvärtom belåten ut öfver det
utbrott af vrede, som lågade ur de vackra
ansiktsdragen. Trubbnäsan höjdes snarare mer än vanligt
till väders.
»Lugna er, herr Carl, vi tala som gentlemän
. . . låtom oss se saken från alla sidor. Ni älskar
Aurora, ni blir Sveriges rikaste man, ty hennes far
har samlat pengar, skall ni veta, och han som dog
lämnar en furstlig förmögenhet efter sig; det skulle
icke gifvas en önskan, som ni icke skulle få
uppfylld, ni skulle vältra er i guld, det tål att tänka
på allt det där ... för att vinna allt det där,
be-höfs blott ... ja, ja, det är ett fult ord, det
med-gifves, men ponera . . . ponera, att Aurora själf...»
»Herre, hvad vill ni säga ...»
»Jo, ser ni, jag har hört mig för, och vet litet
af hvarje, och ser ifi, det lönar ej mödan att spjärna
mot udden, öfvermakten är för stor, det flyter blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
