Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera blod, det offras blott några tusental
menni-skor mera, men resultatet blir detsamma ändå.
Sverige skall styckas, se, det är nu en gång så. Ni
bör nu lika väl som jag finna, huru onödigt det är
att söka förekomma hvad som ändå skall ske; vi
kunna måhända förlänga det något litet, ja, så litet,
att det knappt är märkbart; vi kunna dö, ja, det
är sant alltihop; — men är det icke dåraktigt, då
vi i stället, om vi taga vårt förnuft till fånga, kunna
lefva som prinsar. Det är beklagligt, men det är
sant, det kan icke hjälpas. Ponera att Aurora, ty
det är en klok flicka, riktigt en krona, ponera nu,
att hon vore af samma tankar, ponera, att hon bedt
mig tala vid er och säga ungefär just hvad jag nu
sagt, hvad skulle ni väl säga därom . . .?»
»Det är lögn, herre . . . Aurora skulle tveka,
tveka ett enda ögonblick ? Ah, ni känner henne
icke!»
»Känner henne icke, hvad pratar ni, herr Carl,
jag förde henne för litet sedan till Sveaborg, och
vi hade mycket att talas vid där, och då sade hon
just detsamma jag nu sagt er. Jag är främmande
för er, ni ser mig första gången, men för honom,
som dog och som vi följt till grafven, var jag icke
främmande. ... Ni misstror mig, ja, ni eger rätt
därtill, men jag har lofvat Aurora att tala vid er;
ni får sedan göra hvad ni beha&ar ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
