Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kaptenen lutade sig ned, för att upptaga
ringen, och den som därvid sett på hans ansikte, skulle
hafva sett, huru det strålade af tillfredsställelse.
»Så hör mitt svar», sade Carl och hans stäm-
/
ma var lugn,, ehuru det hördes, att det kostade
honom en otrolig ansträngning; »ni har fört ett bud
från Aurora, jag vill ej fästa mig vid det sätt, hvarpå
ni framfört det. Ni ställer på ena sidan min
kärlek, en q vinna, för hvilken jag varit färdig att offra
allt, ända till min sista blodsdroppe, och ni breder
omkring denna qvinna allt hvad rikedomen eger
lockande för en fattig yngling ... nå väl . . .»
Kaptenen höll oafbrutet sina ögon fästa på
den lilla ringen. Erik gick fram och ställde sig
vid Carls sida; jätten stod tyst och stel som vanligt
och bara såg och såg, men hans blick lyste med en
glans, som påminde om forna dagar, då han hörde
herr Peter tala.
»Nå väl», upprepade Carl och hemtade djupt
efter andan, »jag afsäger mig denna kärlek, kapten
Pålsson, och jag afsäger mig denna rikedom.
Ringen, som ni betraktar så noga, det är Auroras ring;
gif henne den åter och säg, att jag beklagar henne,
säg att . . .» Han betäckte sitt ansikte med handen,
och Erik, som stod vid hans sida, snyftade högt.
»Och det är ert sista ord?» frågade kaptenen,
fast han darrade på målföret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
