Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är mitt sista ord . . . men grosshandlaren
skall ni säga, att han för alltid lämnar Sveriges
land; det är för hans dotters skull, som jag icke
genast griper honom och anklagar honom som
mördare, mordbrännare och riksförrädare . . . det låter
något underligt för era öron, kapten, men sägen
mig, I» — han vände sig till de båda karlarne —,
»I följen mig ju, och vi kunna tillsammans vara
karlar att gripa flera än en sådan, och ni själf,
kapten Pålsson, det är den dödes minne . . . det är ...»
Kaptenens väderbitna ansikte var i detta
ögonblick riktigt vackert, och det var icke mer om, än
att också han hade gråtit.
»Minnet af den döde, säger ni . . . Carl
Hindersson, ni är .en präktig pojke, och jag är från
denna stund er man med hull och hår, jag svär det
vid den dödes minne. Ni blir förvånad, men hör
mig, och ni skall förstå mig. Jag älskar gamla
Sverige lika högt som ni, och förr skall min hand
förtvina, än jag lyfter den till en handling mot mitt
fädernesland; men jag kände er icke, jag ser er nu
för första gången, och jag är misstänksam, jag tror
ingen, som jag icke pröfvat inpå märg och ben. Ni
har varit i Petersburg, har varit i en riksförrädares
tjenst, jag visste ej i hvad ärenden ni egentligen
kommit därifrån och hit, och se därifrån och hit,
och se därför . . . därför ville jag pröfva er, innan
jag blef er behjälplig till en sådan makt, som io
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
