Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifvit dem med hvalfvet till vallgraf. Hvem
djärf-des tänka den tanken att rycka den blågula flaggan
från tinname af detta fäste . . .?
Det var den förnämsta ädelstenen i Sveas
diadem, en äkta svensk kristall, sprungen ut ur
svenska folkets barm, af dess eget arbete, af millioner
svettdroppar förvandlade i lika många millioner
riksdaler. Hvem djärfdes rycka det smycket bort?
Togs den med våld, eller stals den af en tjuf
om natten, medan vi sofvo?
Nej! — Denna lejonborg kunde icke tagas med
våld, detta smycke kunde icke stjälas af en
främmande hand.
Nej! — det skänktes bort!
Väktaren på borgen, han som fått smycket i
förvar — han skänkte det åt barbaren.
Nämn mig en handling mera skändlig, nämn
mig ett brott mera djäfvulskt!
Det var ingen strid, ingen kanonkula hade rispat
klippmuren, där hade knappt flutit en droppe blod.
Det var ingen stöld, ty vårdaren själf öppnade
klipp-porten, ryckte ned de blågula färgerna och
lämnade nycklarne i barbarens hand.
Sverige, Sverige, är din kraft bruten, är din
afton inne?
Söder om Östersjön låg ett land, ett stolt
konungarike, många, många gånger större än du.
Däraf finnes numera ej ett spår. Det splittrades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
