Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra personen. Det var en man i bonddrägt, hvars
fina, markerade anletsdrag dock visade, att han
tillhörde en högre samhällsklass. Carl igenkände nu
tydligt den bonden, hvilken föregående natten på
samma gång som han kommit in i fästningen. Den
andre bonden hade inträffat något efteråt.
Mannen hade fallit på knä och talade med
lidelsefull häftighet.
»Aurora, ni gör mig orätt, vid min själs salighet,
ni gör mig orätt. Jag besvär er vid min kärlek, jag
besvär er vid den vördnad ni är skyldig er far, följ
mig . . . den ni älskar eller inbillar er älska är . . .»
Den talande hade i häftigheten af sin lidelse
icke märkt den inträdande, men denne, som ej ville
bli ett ohördt eller osedt vittne till detta uppträde,
gick med fasta steg till det inre rummet.
Den knäfallande sprang upp, som om han
blif-vit biten af en orm.
Aurora uppgaf ett rop af glädje och skyndade
emot Carl.
»Se här», sade hon och tryckte sig fast intill
honom, »se här den man, hvilken jag lofvat min
kärlek; han är mig mer än en far, och nu, min
herre, när ni hört mitt ord, och jag ändrar mig icke,
torde ni lemna mig . . .»
Den tilltalade var likblek. Men kring hans
mun spelade ett elakt hån, och något sataniskt
glödde i de mörka ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
