Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Känner ni då, hvem denne man är?» frågade
han. »Vet ni, att denne man, ja, se på mig, ni, jag
känner er i botten ...»
»Icke så högt, betänk er, innan ni talar, jag
torde känna er bättre än ni tror, grefve Peyran!»
»Det begriper jag väl, hur skulle ni eljest vara
den ni är . . . men betänk er själf, jag vill icke vara
grym. . . . Din gamle vän, Aurora, är död, är död,
är mördad.»
»Och den mannen vågar ni tala om i denna
flickas närvaro . . .?»
»Min Gud», afbröt Aurora, »hvad är det . . .
hvem är död? Carl, Carl . . . hvem är död?»
»Er gamle vän, Aurora», inföll grefven, »den
ädle herren till Svidjeby blef innebränd på sin egen
gård för några nätter sedan . . .»
Aurora sjönk ned på en stol, hon var nära att
förlora fattningen.
»Behöfver jag säga mera», fortsatte grefven och
kastade en blick full af förakt på Carl; »har ni
panna att höra detta ord och likväl stanna qvar ...»
Den bleke mannen talade med en sådan
visshet och naturlig öfverlägsenhet, att Carl själf nästan
förvillades däraf. Nidingen har medel till hands,
hvarom redligheten aldrig kan drömma.
Grosshandlaren hade själf anmält mordbranden
och sina fåfänga försök att rädda, och de ryske
kosackerna vittnade för sanningen af hans ord. Un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
