Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon kunde icke reda allt det, som i ett nu
tilldragit sig omkring henne. En röst inom henne
hviskade om oskuld, men denna oskuld lät
öfver-hölja sig med beskyllningar utan att yttra ett ord
till sitt försvar, och var det väl möjligt, att en
oskyldig, som kunnat försvara sig, icke skulle hafva gjort
det? Ack, hon kände så föga af världen! Med all
sin beslutsamhet, med all den raskhet, som utgjorde
grundtonen i hennes väsende, kunde hon icke
frigöra sig från den förtrollning, hvari den djärft
utkastade och oafvisade anklagelsen försatte henne.
Men det är ibland så, att det sinne, som är
redlöst och färdigt att duka under för det första
anloppet af en förfärlig olycka, reser sig och
återvinner herraväldet öfver sig själft, när ett nytt, ännu
mera hemskt, ännu mera fasansfullt ondt sträcker
ut sin järnhand, för att gripa om och krossa det
skälfvande hjärtat. Den lilla fågeln flyr skrämd för
ugglans nattliga tjut, men bekämpar med mod och
besegrar ormen, som slingrar sig upp till hans bo.
En timme hade förflutit, sedan Aurora blef
ensam, då åter en hand hördes fatta i låset till den
yttre dörren och tunga steg nalkas det rum, där
hon befann sig. Men hon satt lika orörlig, lika
känslolös för den yttre världen.
»Hm, mamsell», sade den kommande, som
stannat vid tröskeln och med förvåning blickade på den
likbleka flickan, »mamsell Aurora, det är jag . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
