Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tänker du noga på hvad du nu säger, Aurora,
kan du se på mig och säga, att jag behöfver
rättfärdiga mig inför dig . . .?»
»Min kärlek fordrar det; jag har uppoffrat far
och mor för din skull, Carl. Ack, du behöfver blott
säga mig namnet på den, som är mördaren, och
jag skall. tro dig, om du också både anklagades
och dömdes . . .»
»Ligger icke en misstro ensamt i denna
begäran, Aurora?»
Hon svarade icke, och hennes iskalla hand föll
sköteslöst ned ur Carls. Också han blef stående
tyst framför henne. Slutligen sade han:
»Hvad du begär, Aurora, kan jag icke gifva
dig . . . och en kärlek, som behöfver ett sådant
rättfärdigande som du begär, en sådan kärlek
förstår jag icke. . . . Du må dock tänka om mig hvad
du vill, måhända skall den dag komma, då du
inser, att jag icke kunnat handla annorlunda ... Gud
välsigne dig, Aurora.»
Han tryckte båda händerna mot ansiktet och
skyndade ut.
Aurora förblef sittande liksom i en dvala, hon
hörde den älskade stämman tala, hon såg den kära
gestalten röra sig och försvinna, men det var, som
om en ond ande förlamat hennes tunga och hand.
Ej ett ord, ej en åtbörd förrådde den onämnbara
smärta, som söndersargade hennes hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
