Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mannen hann icke längre, förr än ett ljus, som
visade sig i ändan af korridoren, upplyste den
förmente amiralens profil, och då tystnade han.
öf-verste Jägerhorn, hvilken helt visst ganska gärna
som amiral skulle emottagit de upplysningar,
mannen hade att lämna, kastade en vred blick åt den
sidan, där ljuset syntes, och sedan på mannen. Han
studsade härvid till.
»Förlåt, herr öfverste ... jag trodde, att det var
amiralen ...»
»Amiralen har annat att göra», och därmed
försvann öfversten, sedan han tillsagt, att amiralen ej
lät se sig den aftonen.
öfversten befann sig kort därefter i amiralens
rum. Denne stod med händerna på ryggen och
huf-vudet lutadt mot bröstet, som om han varit försänkt
i djupa tankar. När han fick se Jägerhorn, sade han:
»Nu är första steget taget; men . . . hvad vill
man väl göra, och likväl kännes det inom mig, som
om en dödsvind blåste hit från Svensksund ...»
»Hvad man skall göra», af bröt Jägerhorn, »jo,
man skall taga det andra steget; sedan man tagit
det första, man skall säga b, sedan man sagt a, det
är helt enkelt. ... Det är, som jag sagt många
gånger, icke fråga om er tapperhet, er militäriska ära;
Carl Olof Cronstedt står för högt för att ens komma
inom skrankorna för en sådan domstol; men här är
fråga om att vara menniska, att vara mensklig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
