Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på Sveaborg — men hvarför skulle det ryska
guldet haft en mindre förledande klang än det engelska
sju år förut? — Är det sant, att han ensam icke var
»förberedd» genom det gyllene krutet, som enligt
hvad ryssarne själfva säga förmådde större delen af
de 17 i krigskonseljen att besluta om denna
storartade gåfva till asiaternas råa förvärfningsbegär, —
då synes det, som om skulden af detta nidingsdåd
i första rummet drabbar hans omgifning och främst
Fredrik Adolf Jägerhorn.
Men om så är, hur talade den tunga, som kunde
tysta hans samvetes röst? Hur kunde han blifva
döf för de påminnelser, som gjordes honom i
fosterlandets namn, hur kunde han vara blind för den
harm, som ropade på hämnd rundt omkring honom,
ehuru ett trappsteg nedom dem, som sutto i
krigsrådet?
Det var den 23 mars om aftonen.
Kommendanten var återkommen från Lånnan, den lilla
holmen, där han haft ett sammanträde med ryssarne.
En man i öfversteuniform gick uppför trapporna till
kommendantens rum. Det var öfverste Jägerhorn.
I korridoren stannade han. En man stod där och
liksom väntade på någon, och när Jägerhorn kom
upp, tog mannen ett par steg fram.
»Hvem där?» röt öfversten.
»Herr amiral», svarade en bestämd och klangfull
stämma, »ni måste höra ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
