Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKARPSKYTTENS UNGDOMSMINNEN. 339
»
Amiralen studsade vid denna anblick, och var
färdig att ropa till, men där låg ett så högtidligt
lugn öfver detta bleka, men vackra anlete, där
talade något så outsägligt varmt ur dessa blickar, att
ordet dog på amiralens läppar, och han tycktes
endast vänta på att höra mannen tala.
»Amiral», sade mannen och tog ett steg fram,
»jag har länge, länge sökt detta tillfälle att få tala
med er, men mäktiga krafter hafva stängt mig
vägen ; nu har det dock lyckats mig ...»
»Hvem är ni?» af bröt honom generalen.
»Mitt namn är Carl Hindersson, ni har säkert
hört det förr . . .»
»Ah ... är det ni . . . huru vågar . . .»
»Hör mig’ först, innan ni fullbordar er fråga,
amiral, och låt mig först som en inledning nämna
dens namn, i hvars ärende jag kommer.»
Carl Hindersson nämnde detta namn, omtalade
fritt och oförbehållsamt huru han kommit till
general Sprengtporten, huru han där fått se insidan
af ryssarnes eröfringsplaner, och huru sedan den
penningsumman, som var ämnad att köpa
fästningens försvarare, blifvit honom frånröfvad af
förrädarens egen tjenare.
Amiralen lät honom tala till punkt. Det namn,
som mannen uttalat, tycktes utöfva ett oförklarligt
inflytande på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
