Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke visste, att hvarje svensk, som hade samma
kännedom som jag om de verkliga förhållandena, skulle
kunna säga detsamma. Tag mitt lif, jag ger det
gärna, men följ mitt råd ...»
Carl var genomvärmd af de ädlaste känslor,
som kunna brinna inom en svensk barm, och han
hänförde till och med den gamle krigaren, som
nästan med beundran hörde och såg honom. Han
redogjorde för allt, som han fått reda på af ryssarnes
anfallsplan, för allt det usla bedrägeri, hvarmed de
ärnat och verkligen lyckats hänga en slöja öfver
sina små resurser, och amiralen afbröt honom icke.
»Jag tror er», sade den gamle krigaren och
fäste sin blick på honom, »jag tror er, men nu är
det för sent, nu kan det ej mera ändras ...»
»Nej, amiral, det är icke för sent; om ni också
lofvat att i morgon dag lämna fästningen, så kan
den räddas ...»
»Och huru?»
»Sammankalla befälet, säg öppet och rätt fram
hvad ni, förledd af falska underrättelser, redan har
gjort, låt arrestera er, och fästningen är räddad och
er ära ... ty här finnes nog inom Sveaborg den
man, som vill åtaga sig att rädda Ehrensvärds
klippor.»
»För sent, för sent!» amiralen försjönk i tankar,
»och dessutom, Sveaborg i ryssarnes händer kan
försvåra, men icke omöjliggöra Finlands försvar; tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
