Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen själf eller genom andra bryta konventionen,
icke utrymma fästningen, förkunna fienden att
af-tåga från skansame, vara genast beredd att hastigt
forcera honom därtill och, då nödens stund
inträffat, låta flottan med dess förråd offras åt lågorna,
hvarefter man hållit sig så länge man kunnat och
sedan, utan egen, utan andras förebråelser,
undergått ödets oförutsedda beslut!!!»
Så talår en svensk!
Men Cronstedt och Jägerhorn och ryssvännerna,
de tänkte på brottet mot hedern, om de räddade
Sveaborg åt Sverige från en fiende, som själf icke
gjorde sig något samvete af att bryta en gjord
öf-verenskommelse.
Så förgick tiden, och man nalkades den 3 maj.
Då kom en dag — det var den 30 april —
den ryske generalen Kamensky till fästningen. På
kommendantens befallning gjordes militärisk honnör
för honom, och han fördes utan förbundna ögon
genom fästningen till högvakten och därifrån till
amiralen. Det var kapten Durietz, som åtföljde
honom, och han var knappt mäktig sig själf af
vrede och förtrytelse.
Generalen afhandlade med Cronstedt om
ut-marscheringen, som måste ske delvis i anseende
till ryssarnes fåtalighet. Allt gick också efter
önskan ; endast om besättandet af Hårlemans port voro
de båda herrarne af olika meningar. Men ryssen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
