Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talade segrarens språk, amiralen måste ödmjukt
rätta sig därefter.
När ryssen lämnat fästningen, infann sig
Du-rietz åter hos amiralen, som då satt framför sitt
skrifbord.
»Amiral», sade han, »ryssarne skymfa oss
uppenbart.»
»Ni har en vana», genmälde amiralen, »att
hår-draga allting och se allting i svart. Har ni icke
läst deras proklamationer?»
»Hvad röra de denna sak?»
»De äro ju åberopade, och se här» — amiralen
framdrog ur bordslådan en samling af dem —,
»enligt dem får ni behålla er nuvarande inkomst, och
kan få er en bataljon, eller hvad ni kän ackordera
er, med den därtill hörande inkomsten dessutom.»
»Och en sådan proklamation kan ni, Carl Olof
Cronstedt, lämna mig ...»
Med dessa ord lämnade kaptenen rummet.
Oaktadt allt hvad som hittills gjorts för att
riktigt lämna ryssarne hvad man lofvat dem,
fruktade man dock i sista timmen, att garnisonen skulle
göra uppror, till den grad hade förbittringen stigit.
Öfverste Nordenstam vågade icke visa sig, och
amiralen själf måste till sist omgifva sig med én särskild
lifvakt, som genom lyckligt använda medel förmåtts
åtaga sig att försvara förrädarens lif. Men man
lyckades dock tillintetgöra insurrektionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
