Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hälsa Clairfelt, om han är i lifvet», ropade
den ene af officerarne, som släden tog fart.
»Och framför allt grefven», tillade den andre.
Ett handslag utbyttes, och så bar det af
nedåt isen.
Det gick friskt undan i den kalla
vintermorgonen, men de hade icke kommit långt utom de
svenska förposterna söder om Brahestad, förr än
släden omringades af ett par pulker kosacker. Deras
vilda, skäggiga ansikten, deras långa lansar och deras
lifliga åtbörder och lystna blickar, hvilka än
betraktade den raska hästen, än de båda männen i släden,
voro ingalunda af beskaffenhet att ingifva förtroende.
Den resande officeren tillkännagaf sig genast
som Parlamentär, och gjorde tydligt för kosackerna,
att han önskade träffa deras befälhafvare. Efter en
stund kommo de också till denne, som genast under
betäckning lät släden fortsätta sin väg till ryska
högqvarteret.
Detta låg i den utplundrade och öfvergifna
Pyhäjoki kyrkoby, och genast vid ankomsten
infördes den svenske officeren till ryske generalen
Tutschkoff.
Officeren — det var Björnstjerna — hade snart
gjort sig underrättad om sin ädle chef Löwenhjelms
befinnande samt tillkännagifvit ändamålet med sitt
besök. Den ryske generalen var den artigaste man
i världen, och kunde knappt finna ord att uttrycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
