Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt beröm öfver grefve Löwenhjelms mod och
tapperhet.
»Var öfvertygad, min herre», så slutade
han, »att det skall blifva min högsta omsorg, att er
fångne landsman behandlas på det utmärktaste
sätt.»
Sedan generalen därpå gifvit befallning åt en
af sina adjutanter, baron Pahlen, att ledsaga
Björn-stjerna till sina landsmän, bugade han sig till
tecken, att han icke hade något mer att säga.
En stund därefter stod Björnstjerna och den
ryske baronen framför Löwenhjelms bostad. Det
var en usel koja, som knappt kunde uppeldas. Men
erbjöd redan fängelsets yttre en sorglig anblick, så
var den syn, som mötte Björnstjerna därinne, ännu
mera smärtsam.
På en usel halmbädd satt där en manlig
gestalt, sårad och blodig och med sönderrifna kläder.
Det var Gustaf IILs gunstling, den så lysande och
uppburne grefve Löwenhjelm.
När dörren öppnades, rusade fången upp, och
när han fick se den svenska uniformen och därefter
Björnstjernas ansikte, kastade han sig snyftande i
dennes armar.
»Sådana äro menniskolifvets skiften», sade han
och skakade Björnstjernas hand; »jag har haft en
förfärlig natt och en ännu förfärligare morgon, och
när jag tänker på min framtid . . .»
St arbäck. Hist. Bilder. IV.
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
