Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Framtiden är mörk för oss alla», afbröt
Björnst jer na.
»Ja, ja, ni har rätt, den är mörk, och likväl,
den behöfde icke vara det. . .!» Ack, min Gud,
har du då öfvergifvit vårt arma land . . .!»
»Det må ni väl säga, men andra dagar kunna
komma, vinden kan vända sig ännu en gång. När
våren kommer, då hafva vi friska trupper här, och
då . . .»
»Då . . . ah, det var ett fördömdt streck i
räkningen, affären i går; nu är min militäriska bana
bruten, och fångenskap nu, just nu, när hvarje arm
är af nöden, och en lång och dyster fångenskap!
Nej, tusen gånger lyckligare alla de, som i går
somnade för alltid, somnade från vår skam, med
hoppet att den en gång skulle sluta . . .»
»Samma hopp lifvar oss alla, det är det enda,
som ännu kan hålla modet uppe, och det bör ej
förfela sin verkan äfven på er, grefve Löwenhjelm.
Helt visst, ni skall snart blifva utvexlad.»
»Ack, min vän, först en seger skall öppna
dörren till mitt fängelse.»
»Och den segern skall vinnas, var viss därom.»
Men tiden led, och Björnstjerna måste skiljas
från fången.
Det var en stund af smärta, blytung smärta,
ty hvem svarade väl för, att svenska hären skulle
slå ett slag och reda ifrån sig den skam och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
