Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanära, som stodo att läsa på hvarje panna hos de
hånande ryssarne? Björnstjerna kunde det icke;
Löwenhjelm själf visste bättre än någon, huru
omöjligt det var att förmå excellensen till en drabbning.
Han hade konungens instruktion på fickan, och med
den skulle han resa norrut i evighet.
De båda männen sågo tysta på hvarandra,
medan deras händer knötos till afsked.
»Hoppas!» sade Björnstjerna.
Med en suck och en skakning på hufvudet
vände sig Löwenhjelm om.
Och så skildes de åt.
Baron Pahlen följde med till de ryska
förposterna, och de båda officerarne språkade lifligt
med hvarandra. Pahlen var en bildad och
förekommande man, men där låg dock något visst
spetsigt, något som lätt kunde kallas för hån, i all
denna artighet, i alla dessa leenden.
Samtalet fördes om kriget, och Pahlen
beklagade sig öfver bönderna. Österbottningarne hade
dragit till skogs med all sin egendom, så att
ryssarne måste med otroligt besvär framskaffa sina
födoämnen från de sydligare orterna. Och hvarje
man, till och med enstaka trupper, som aflägsnade
sig från hufvudhären, försvunno plötsligt i de djupa
skogarne, träffade af böndernas säkra lod.
»Men snart skall väl detta elände taga slut»,
sade ryssen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
