Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var Döbelns trupp, som här höll vakt.
»Se upp, gossar», ropade kaptenen vid
förbifarten; »KulnefF är ute!»
»Jaså, herr kapten», svarade Björneborgarne;
»han är välkommen!
Några minuter därefter stannade släden utanför
Adlercreutz’ bostad.
28.
Den nye generaladjutanten.
Det var redan skymning, när Björnstjerna
återvände till Brahestad. Här mötte honom en
bjudning till den efter grefve Löwenhjelm utnämnde
generaladjutanten Adlercreutz.
Men var det skymning i naturen, så låg där en
o
tyngre skymning öfver menniskosinnet. Återtåget,
återtåget, skammen, föraktet, hånet och därtill
sorgen, grämelsen och vreden öfver att utan strid
nödgas lämna hus och hem åt den hatade fienden,
som man inom sig visste, att man kunde öfvervinna.
Lejonet var bundet, så att det ej kunde röra en
lem, fast huggen haglade och blodet flöt i
strömmar eftet pikstyngen. Och hvem var det, som
band lejonets ram?
Ryssarne själfva voro ifrån början afgjordt emot
detta förrädiska krig, och ryske författare erkänna,
att det var endast den tillfälliga öfvervikten af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
