Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var en Nyländing, det andra en Tavastländing, de
båda andra voro den ene en Österbottning, den
andre en Björneborgare från Hvittisbofjärd i nedre
Satakunda, norr om Björneborg. De talade således,
med undantag af Tavastländingen, alla svenska,
något som icke var fallet med de finska regementena
från det inre af landet, Savolaksare, Kareler,
Ta-vastehusare och äfven Björneborgare, hvilka endast
talade finska.
Kapten Björnstjema åkte tätt förbi de fyra
krigarne, när han återkom från ryska högqvarteret.
»Duktig karl, den där», sade Österbottningen;
»han stoppade kjolen om öronen på mig härom
qväl-len, det var kallt, så att huden fastnade på
gevärs-pipan. Jag såg åt sidan, som jag gick framåt i
snö-drifvan, och det var han på grå hästen.»
»De skrattade åt de svenske herrarne», vidtog
det ena gråskägget, Nyländingen, »men han har
visat, att de icke äro stort ömmare om sig än vi
här i Finland.»
»Han har ännu icke haft mer än rocken på sig,
då de andre gått i vargskinnspelsar och
gemenskapen med fruntimmersbråte om nacken», genmälde
den förre.
Härmed hängde så tillsammans, att så väl
Björn-stjerna som de andra svenske adjutanterna, för att
vederlägga det gängse talet om huru förvekligade
de voro, verkligen ridit i sina syrtuter, medan de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
