Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
infödde finske officerarne marscherat i
vargskinns-pelsar och manskapet i sådana af fårskinn.
Soldaterna brukade dessutom med fördel draga en
frun-timmerskjol öfver hufvudet och tillknyta den om
halsen, hvarigenom den nedföll som en kapuschong
öfver axlarna och armarne. »Jag begriper
sannerligen ej», brukade grefve Björnstjerna på gamla
da-dar säga, »huru jag med helsan kunde slippa ifrån
detta dumdristiga öfverdåd.»
Svenskarnes lidanden voro dock ringa i
jämförelse med ryssarnes, af hvilka många gingo i
linnebyxor; men hvad skall man begära af en barbar,
som offrar tusende lif för en nyck! Det kommer
på ett ut, om dessa menniskolif dö på det ena eller
andra sättet. Ryssarnes sätt att behandla menniskor
står till och med i visst fall nedom österländske
en-våldsherskarnes eller de mongoliske furstarnes af
den gyllene horden. Det är, som om detta längst
emot ljuset framskjutna barbarfolk skulle vara det
mest otillgängliga för ljusets verkningar.
»Bäst ibland de svenske officerarne», återtog
gråskägget, »är dock vår Döbeln; han var med 88.»
»Han är icke er längre nu», inföll
Österbott-ningen.
»Nej, de säga så, men hvems han blir, så står
jag för hvad jag sagt.»
»Det är tvärsäkert», afbröt Hvittisbon, »att
han fått vår brigad efter Adlercreutz; jag hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
