Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Marsch, herre!» blef hans enda svar, och
ögonblicket därefter kastade sig officeren med sitt folk
i de djupa snödrifvorna, hvilka liksom tycktes vilja
uppsluka dem. Men det dröjde ej länge, förrän
luckan var fylld, och Döbelns ögon strålade för
första gången af fröjd, sedan han mottog
Björneborg-ska brigaden.
Men fiendens hopar ökade sig, vår kanonservis
började falla, och snart var hela andra brigaden
alldeles omsluten af fiender.
Då kom en ryttare på en grå häst i fyrsprång
öfver ån och satte uppför stranden till Döbeln. Det
var adjutanten kapten Björnstjerna, som kom med
befallning till andra brigaden att draga sig tillbaka
öfver ån. Och återtåget började, såsom det blifvit
befaldt. Men vid våra kanoner såg det bedröfligt
ut, och dit skyndade Björnstjerna. Här var allt i
oordning, anspannen undanskjutna, största delen af
manskapet fallet, och den unge officern, som förde
befälet, var alldeles förbryllad.
Just som Björnstjerna anlände, slogo ryssarne
till anfall, och med fälld bajonett och under högt
tjutande framrusade en sluten trupp. I spetsen gick
en officer, som med lifliga åtbörder uppmuntrade
sitt folk.
Den unge löjtnanten tänkte icke på annat än
att rädda kanonerna, men förbisåg i förvirringen
det enda medlet till räddning, och Björnstjerna sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
