Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
officerare. Det märktes tydligt, att förhållandet icke
var godt mellan honom och dem.
Emellertid kommo ryssarne allt närmare. En
rytterikolonn framträngde redan från hafsisen, och
massor af fotfolk visade sig längs vägen, medan en
kedja utbredde sig i skogsbrynet och två
fyrapun-dingar började skjuta skott på skott. Det var
ungefär vid middagstiden. Nu blef striden het, och
Björneborgarne stridde som lejon, men lika barsk
var Döbeln ändå, lika vredgad flammade blicken
under det svarta bandet kring pannan.
Våra sexpundingar tvingade väl snart de ryska
kanonerna att tystna, men en farlig lucka visade
sig samtidigt i vår kedja.
»Nå så, dj—n regera de karlarne!» skrek
Döbeln till.
En ung officer vid Björneborgs regemente stod
händelsevis vid hans sida, och Döbelns ögon träffade
hans.
»Om jag nu hade här en bataljon af mina
Ny-ländingar!» utropade öfversten.
»Herr öfversten kan», svarade officeren och
såg honom stinnt i synen, »skicka dit ett kompani
Björneborgare, så vinnes samma ändamål.»
Döbeln studsade vid det lugna svaret, men det
gnistrade i hans ögon. Han betraktade ett ögonblick
den unge krigaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
