Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ansikte, när han lät blicken öfverfara de kring
honom varande krigarne.
»Nu är stunden inne, mine herrar», sade han:
»jag tror mig med Guds hjälp kunna spränga
fiendens center. Kan jag lita på er?»
Ett stormande hurra blef de närmastes svar,
och som en blixt flög nyheten genom de svenska
leden, och hurraropet, ett dundrande trefaldigt
hurrarop gaf allt högre och längre från fjärran det
jublande svaret på generalens anrop.
»Ett ögonblick, och se hans eld har bredt sig ut,
så l&ngt ditt öga hinner, skönjes branden,
hans ilbud flyga, nya sändas hvar minut,
och skaror svänga om, som skyndat bort förut,
och . . .»
Där rycka, nej där ljunga fram som
stormvindar öfver ån två kompanier. Det är Nylands
jägare och Rautalampi kompani af Tavastehus’
regemente, och major von Hertzen ilar i spetsen för
de förra, löjtnant Kihlström för de senare.
En kula kastade den raske Kihlström till
marken och hans kompani studsade, men det var blott
för ett ögonblick. Öfverstlöjtnant Suremain och
brigadadjutanten Ramsay trädde i Kihlströms ställe,
och under hurrarop stormades stranden, fienden
drefs undan och kyrkobyn var tagen.
Von Hertzen med Nyländingame kom först
fram. Innan han ännu hunnit stranden, kom en
afdelning ryssar rusande emot honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
