Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Halt!» kommenderade då von Hertzen.
Truppen gjorde halt i sin stormande marsch,
och alla undrade hvad det skulle betyda; till och
med ryssarne, som ämnade sig till anfall, studsade.
»Gevär på axeln, gif akt, skratta», ljöd åter
v. Hertzens kommando.
Och de krutstänkta karlarne gåfvo till ett
Ijud-ligt gapskratt, och den raske, glade v. Hertzen
skrattade högst af alla.
Det var ett högst egendomligt sätt att taga
emot anfallande ryssar. Det var, kunde man säga,
en wiborgsk smäll i föryngrad upplaga, åtminstone
i afseende på dess verkan. Ryssarne stannade, de
måste hafva begått något stort felsteg, som de
själfve icke märkt, men som framkallat den
skallande skrattsalvan, och hastigare än de kommit
retirerade de uppåt stranden.
Några ögonblick därefter var kyrkobyn tagen,
och så kom förstärkning, och så brann striden på
ängen, i skogen och häftigast i Gerttula gård. Här
samlade sig ryssarne i sluten skara och gjorde
kraftigt motstånd. Björnstjema hade nämligen med
o
två kompanier Aboländingar följt längs åstranden,
för att afskära återtåget för de ryssar, hvilka
vågat öfverflyglingen. Desse, som dock anat oråd,
påträffades under fullt återtåg, men sprängdes. En
del gjordes till fångar, de öfriga samlade sig i
gäst-gifvaregården. Här blef striden förtviflad. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
