Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som bröt upp från Pattjoki och begaf sig till
staden.
Här gick han direkte till fältmarskalkens
boning, och det dröjde ej länge förrän det rödlurfviga
hufvudet visade sig och införde honom i ett rum,
där han ostörd kunde afbida stunden för sin audiens.
Men nu fick han vänta länge, allt för länge till och
med för hvem som helst annan än just en man,
sådan som denne tycktes vara. Slutligen frampå
eftermiddagen hörde han en hostning i rummet
utanför det, där han befann sig. Det var ett
öfverens-kommet tecken, och mannen reste sig genast upp
och skyndade ut.
I rummet utanför fann han den rödhårige
betjenten, som pekade på en motsatt dörr och nickade
med hufvudet.
Mannen gick oförskräckt i den anvisade
riktningen, och sedan han ytterligare gått igenom ett
par rum, stod han bugande ansikte mot ansikte med
fältmarskalken, hvars enda öga gjorde ett stort
frågetecken.
»Ursäkta, ers excellens», började mannen, helt
obesvärad, »jag klifver på, jag, det är så min vana,
och nu har jag något att språka om, som ej tål
uppskof . . . likväl önskade jag helst språka med
excellensen utan vittnen, tillåt mig därför ...»
»Hvad är han för en passagerare, hvad vill han?»
afbröt Klingspor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
