Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag trodde, att jag redan besvarat denna fråga;
jag har några högst viktiga saker att tala om, och
jag har vändt mig direkte till hufvndet för kroppen,
och det skall väl vara ers excellens fältmarskalken.
Men ...»
Mannen gick tvärt öfver rummet till en
motstående dörr, som stod öppen, och när han
öfver-tygat sig om, att ingen fanns i det innersta rum,
som tycktes vara excellensens sängkammare, gick
han åter till sin plats vid dörren.
Excellensen stod som om han tappat vantarne,
han visste skenbarligen icke hvad han skulle säga
eller göra. Mannens beteende var så ovanligt, att
han just därigenom fann sig fullkomligt öfverflyglad.
»Så där ja», fortsatte den senare; »ursäkta,
ursäkta, excellens, var god och sitt nu, så kunna vi
börja.»
»Karl, hvad tunnor tusan ...»
»Tyst, tyst ... ers excellens, vi hafva ju icke
gjort hvarandra något ondt, fast ni roar er så här
smått och godt, medan den onde rakar kakorna ur
ugnen midt för er näsa. Men var så god och sitt,
vi kunna då språka bäst i lugnet ...»
Excellensen visste ej rätt, huru han skulle
upptaga all denna frihet, som så tydligt visade, att hans
namn, hans rang och hans tillfälliga makt betydde
intet för den simple mannen. Det fanns endast en
möjlig förklaringsgrund för hela detta uppträde, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
