Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni har en hemlighet er anförtrodd, som på sätt
och vis rör mig, men ännu mer den unge mannen,
som jag betraktar som min herre.»
»Hvad menar ni, kapten, en hemlighet . . .? —
Det vet jag icke af!»
»Har ni ingen aning om, hvarifrån det bref
egentligen är, som sände mig till excellensen?»
Landshöfdingen vände sig, till utseendet helt
ofrivilligt, mot bordet, men denna rörelse kunde
också lätt tagas som ett bemödande att undvika
kaptenens forskande blickar.
»Jag tror mig’ dock veta det», fortsatte
kaptenen, »och jag ville af er blott höra bekräftelsen
därpå. Ni kan vara säker om, herr landshöfding,
att. . .»
»Kapten Pålsson», afbröt honom landshöfdingen,
den där saken skola vi ej tala om. Jag kan icke
säga er, huruvida edra gissningar äro riktiga, . . .
men helsa er vän och säg honom, att han skall vara
vid godt mod.»
Kaptenen ansåg sig icke böra gå längre i
enträgenhet, men hans blick utvisade, att han
fullkomligt förstod den ädle, vördnadsvärde mannen.
Så fort han var gången, tog landshöfdingen
brefvet, som låg på bordet, betraktade det, försänkt
i tankar, och gick därpå in i ett inre rum.
Här mötte honom ett ungt fruntimmer. Hon
var helt och hållet svartklädd och hennes ansikte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
