Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som bar prägeln af den djupaste sorg, var blekt,
men af en utomordentlig skönhet.
»Ni behöfver knappt lämna mig brefvet», sade
hon till landshöfdingen, som gick emot henne; »jag
ser på ert ansikte, att allt är förgäfves.»
Hon tog emellertid och bröt den af kapten
Pålsson skrifna biljetten.
»Mitt olyckliga land . . . och allt beror på
kungen. . . . Min Gud, landshöfding, det måste ställas
så till, att vi få en annan befälhafvare. Klingspor
duger icke. Se här, läs själf. . .»
Landshöfdingen läste det framräckta brefvet, och
ett vemodigt leende spred sig öfver hans ädla drag.
33.
Skuggspelet.
Solen var i nedgående, när kapten Pålsson
nalkades sin bostad. Hans rum låg på nedra
botten på gafveln, och midt för hans fönster föllo sol-,
strålarne på en hög brädvägg. Af en händelse
kom kaptenen att nu icke gå genom förstugan och
den vanliga vägen, utan gick genom en bakport och
kom därigenom att gå förbi fönstret till sitt rum,
innan han kom till den gemensamma förstugudörren.
Han gick försänkt i tankar. Men det är ofta
så, att just medan själen är som mest sysselsatt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
