Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landstigningen skedde under tystnad. Man
kunde icke höra slaget af en åra mot vattnet, icke
stöten’ af en muskötkolf mot marken. Det var
som om skuggor tågat fram öfver stranden, så
ljudlöst gick tåget in i skogen.
Lika tyst gick tåget genom skogen uppför och
utför, men ej en gren bröts af, icke ett ljud
hördes, som kunnat för en öfverlägsen fiende förråda
den fåtaliga truppen.
Man hade marscherat ungefär en fjärdedels mil
på detta sätt, då man kom till en liten slätt,
om-gifven af hög, mörk och tät skog. Här beslöt
Fahlander att låta sitt folk taga en stunds hvila.
Och det var alldeles nödvändigt, ty karlarne voro
fullkomligt utmattade af nattvak, arbete och hunger.
Aftonskymningen och den äfventyrliga
ställningen — berättar en af deltagame i detta tåg —
ökade den omgifvande dysterheten, hvilken
måhända också öfverensstämde med mångens
sinnesstämning. Allt var stilla som i grafven, då på en
gång hördes ett hemskt dån, icke ett vapengny,
som lifvar krigaren, men ett rassel, liksom förskäckta,
flyende brottslingar kommit i rörelse och skrämt
hvarandra.
Det är omöjligt att beskrifva det främmande,
gåtlika, hemska intryck denna sällsamma händelse
verkade. Man såg för första och säkert äfven för
sista gången dessa modige krigare, som trotsat så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
