Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
många faror, som ej bäfvat för fiendens kulor och
svärd, för ett ögonblick, under ett oredigt slammer,
låta öfverraska sig af ett till någon del’ falskt
alarm, uppkommet af ett obetänksamt utrop: »vi
äro omringade!»
Ingenting verkar så bedöfvande på den finske
soldaten, som dessa ord: »vi äro omringade!» Det
ligger i denna rädsla ett instinktlikt erkännande af
den välkända sanningen, att »blott den fiende, som
man icke ser, är farlig».
Det dröjde en stund, innan befälet kunde
återföra de förvillade till sans och ordning, men det
lyckades dock, och Fahlander lät genast
rekog-noscera terrängen. Då fick man kännedom om
faran, fick den liksom i sikte, och då brann åter mod
på hvarje kind, då klappade hvarje bröst af
stridslust. Fienden stod till ett öfverlägset antal tätt
framför dem. Att slå sig igenom var omöjligt.
Fahlander beslöt att återvända till båtarne.
Och åter anträddes marschen. Då kom
plötsligt en förutskickad patrull med den underrättelsen,
att ryssarne stodo lika öfverlägsna vid stranden och
landningsstället.
»Och båtarne?» frågade öfversten.
De syntes utom skotthåll på sjön.»
Här voro nu goda råd dyra. Öfverstens ögon
sänktes mot jorden, och det var som om en viss
blekhet färgat hans väderbitna kirtder. Föddes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
