Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hm, jag är simpel dräng, det är min herres
ärende jag gär.»
»Och hvem är din herre?»
»Hvartill gagnar er hans namn, ni känner
honom icke . . . men hans fosterfar borde ni känna,
om ni kommer ihåg honom; han heter Stenvall och
är inspektor på Ronäs, han är född på Vermdön
liksom öfversten. . . . Men hvart ögonblick är mera
värdt än både hans och min herres namn. Framåt i
Guds namn, öfverste.»
»Och hvart vill du föra oss? Finnes någon
utväg härifrån, som ...»
»Endast en, och det står i Guds hand, om vi
ens slippa fram där. . . . Men är min herre
vaksam, och det är han, så för jag er säkert till
Kar-tula.»
Han beskref nu i största hast för öfversten,
huru marschen skulle gå, och denne utdelade till
följd däraf nödiga order. Och så bar det af. Erik
gick först och strax efter honom några officerare,
en och en, och så truppen; öfversten var siste man
i den reträtten.
Så kommo de till klyftan, som smal och med
branta väggar tämligen tvärt sänkte sig utför. Midt
öfver, när man kommit ned i klyftans botten, ledde
en smal spång öfver, och där stod den ryska posten,
på hvars signal ett regn af kulor skulle öfverhöljt
de i klyftan nedstigande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
