Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Lita på mig», svarade den tilltalade och tryckte
den framräckta handen.
»Och nu framåt! Strax bakom det stora
trädet, som vi gingo öfver i förgår, står ryssen och
bakom honom Fahlander. Den enda möjligheten
att komma till honom är öfver träsket och sedan
genom dalkjusan fram till den långa bergsklyftan.
Marken är här så oländig, att blott en ryss står vid
spången öfver svalget. Honom skall jag sköta, men
där går vägen. De måste klättra ned i klyftan, man
för man, och i denna natt, när skymningen är som
tätast; en minuts dröjsmål, och det är för sent. Det
är den enda vägen för Fahlanders räddning. Där i
Guds namn har du order, Erik ...»
Den talande och Erik tryckte den tredjes hand
ännu en gång i sina, och så skildes de.
Det lyckades Erik att på den anvisade vägen,
som han väl kände till, komma fram till öfverste
Fahlander och hans folk, just som denne betänkte
sig, om han skulle offra sig och det till döden. Det
var Erik, som bakom trädstammen trädde fram för
öfversten och hans officerare.
»Hvad vill du?» frågade öfversten.
»Rädda er och ert folk, öfverste», svarade Erik.
»Men fort, intet ögonblick är att förlora.»
»Och hvem är du?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
