Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
per han genom där, så träffas han i Kartula vid det
här laget . . .»
Öfversten blef eftertänksam och spände sina
ögon forskande på jättestoden.
»Hur vet du det där?» frågade han.
»Man har sagt det.»
»Och hvilken?»
»En som var med om att rädda Fahlander.»
»Jag vill veta namnet, karl!»
»Det får han säga själf.»
En adjutant kom i detsamma och afbröt
samtalet. Det syntes vara meddelanden af vikt, ty
Sandels glömde jätten och gick några steg framåt
med officeren. När han vände sig om, var jätten
försvunnen.
Detta väckte Sandels’ uppmärksamhet; han hade
önskat ännu en stund få utforska den fåordige
mannen, som oaktadt sina besynnerligheter hos honom
väckt ett instinktlikt förtroende. Emellertid beslöt
han att skicka ett bud till Kartula, som mannen
begärt, mera dock för att pröfva mannens utsago,
än därför att han trodde på möjligheten att där
träffa Fahlander.
Och budet sprängde af, och det dröjde ej länge,
förr än den som förlorad ansedde vapénbrodern
visade sig med sina tappre bussar, hvilka under
fröjderop ryckte upp till Henriksnäs’
gästgifvare-gård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
