Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med hvilka ömsesidiga känslor af glädje och
tillfredsställelse — säger samme man, hvars ord vi
en gång förut anfört — man nu omfamnades af
vapenbröder, från hvilka man genom så många
gemensamma faror och olycksbådande händelser varit
skild, och med hvad loford man öfverhopade
Fah-lander och hans följeslagare i olyckan, den de
öfver-vunnit, faror, dem de undgått, hinder och
uppoffringar, dem de trotsat, hörer till de ärorika,
krigiskt sköna minnen, som man fåfängt söker att
be-skrifva, och som den jämlika erfarenheten ensamt
förstår att rätt uppskatta.
»Räddningen från Suoniemi», sade Fahlander,
sedan första stormen af glädje lagt sig, »är dock
icke mitt verk.»
»Hvems skulle det väl då vara?» frågade
Sandels.
»Jag både vet det och icke vet det.»
Han omtalade därefter bonden, som kom till
dem om natten, samt huru denne lyckades föra dem
vid sidan af ryssarne genom bergsskrefvan och
vidare öfver mossar och på. otillgängliga vägar till
Kartula.
»När vi kommo fram till Kartula», slutade han,
»var bonden försvunnen och stod ej att finna. Men
på det farligaste stället, där ryssen helt visst ansåg
det omöjligt för oss att slippa fram, och där han
därför endast utsatt en ensam vedctt, där träffade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
