Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi liket af denna vedett. Den som tystat munnen
på honom, hvilken ofelbart skulle röjt oss och
gif-vit signalen till vårt nedskjutande utan någon
möjlighet till försvar, han är vår räddare.»
»Det är Tianen!» utropade Sandels.
»Jag tror det knappast. Jag har ett stumt
vittne, ehuru äfven det kan förvilla ...»
Öfverste Fahlander tog fram en jaktknif och
visade Sandels.
»Denna knif hittade en af karlarne bredvid den
ryske vedetten. Han synes hafva fallit just som vi
anträdde marschen utför bergsremnan, ty i annat
fall borde bullret af hans fall hafva väckt ryssarnes
uppmärksamhet.
Sandels såg jaktknifven. Den var af utmärkt
arbete méd silfverbeslag, hvarpå stod inristadt
namnet: Carl Hindersson.
»Carl Hindersson», upprepade Sandels, och en
blixt lyste i hans ögon.
Det är underligt och på samma gång sorgligt
att se, huru jordens mäktige understundom äro slagna
med blindhet, och huru de liksom själfva uppbjuda
all sin förmåga att motarbeta den hand, som vill
taga bindeln från deras ögon. Räddningen ligger
framför fötterna, men man ser den icke, och om
någon djärfves påpeka den, blir han ett föremål för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
