Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några dagar därefter kom kapten Pålsson. Det
var ett gladt möte mellan de båda männen, och
kaptenen hade viktiga saker att berätta, men fick
äfven sådana i utbyte af Carl.
Kaptenen omtalade, huru han bedrifvit saken
med »herr Peters» mördare.
»Han är vid det här laget på väg till Sibirien»,
sade han. »Jag har velat hänga honom, eller skjuta
honom, men det lyckades icke. Jag skref till
Sprengtporten om den erkeskälmen, och så
lyckades jag få några kosacker att anklaga honom hos
general Kamenskij. Grosshandlaren bad att få tala
med generalen, men det vägrades; då skref han
till honom, omtalade allt hvad han gjort för slag
för att spela Finland i ryssens händer, och
åberopade Sprengtporten som vittne. Generalen hörde
dock icke på det örat, men skref emellertid till
Sprengtporten, och denne svarade, att mannen var
en bedragare, och borde, om hans uppgifter kunde
få något sken af sanning, just därför på ett eller
annat sätt bringas ur vägen, likväl ansåg han det
tillräckligt att skicka honom till Sibirien, och så gick det.»
»Ni förvånar mig, kapten ...»
»Alltsammans gick lätt och ledigt för sig. Jag
har själf varit brefbärare; jag är ej grannlaga af
mig, när det gäller en viktig sak. Sverige har nu
en förrädare mindre, men, men . . . Herren vete om
det hjälper.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
