Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det må hjälpa eller icke», vidtog Carl och
fäste en djup, innehållsrik blick på kaptenen, »jag
har fattat mitt beslut, jag vill ej återse mitt
fädernesland, förr än Finland är räddadt, eller också ...»
»Sätta lifvet till, jaha . . . jag känner det där;
nånå, det är godt och väl, jag skall också göra
mitt bästa, men se, Herren råder för lifvet. . . .
Den sorgen kan vara oss beskärd och mera därtill.»
Under de följande dagarne uppgjordes planer
och förkastades och uppgjordes ånyo. Härunder
inlupo underrättelser från norra Finland och hären,
och segerbuden från Siikajoki och Revolaks bidrogo
ej litet att stärka krafter och mod. Alla dessa
underrättelser meddelades i bref från en god vän,
som sade sig vara väl underrättad, och som kallade
sig A. Håson. Mot slutet af maj ankom ett sådant
bref med underrättelser om Klingspors och svenska
hufvudhärens overksamhet vid Brahestad. Detta
bref var adresseradt till kapten Pålsson. ’Vi kunna
föga uträtta’ — hette det däri — ’vi enskilda, men
måhända kunna penningar, äfven om de komma
från enskild hand, verka mera. Jag anser er,
kapten Pålsson, vara rätte mannen att utföra denna
beskickning till excellensen. Bjud honom af
penningar huru mycket han åstundar för att rycka framåt
eller frivilligt nedlägga befälet; säg honom i annat
fall sanningen osminkad.’ Brefskrifvaren bad
äfven att som ett bevis på sin vänskap för Carl få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
