Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svunno i sina gömslen, kända endast för infödda
karelare. Så förgick förmiddagen. Men man kunde
godt höra bröllopsmusiken, när folket efter vigseln
kom ur kyrkan, och man såg de granna uniformerna
blänka mot solen.
Vid middagsbordet gick det lustigt till.
Brudfolket log, gästerna logo och de höge herrarne logo
äfven. Endast öfver Cronstedts åldriga ansikte
hvi-lade ett moln af sorg, en skugga, som funnits där
allt sedan den olyckliga dagen, då han förrådde sitt
fädernesland. Men Sprengtportens gnistrande ögon
blickade stolt omkring i salen, och Jägerhorn och
Gripenberg och de öfriga ryssame, alla öfverlämnade
sig otygladt åt glädjen. Här kunde man vara
sorglös, svenska hären stod bortom Kuopio och mellan
den och bröllopsgården stod en här på 8,000 ryssar.
Man var ju lika säker som i »tårarnes stad», som
ryske bonden kallar Petersburg.
Och den ryska musiken blåste. Sprengtporten
spelade för finname. Det var väl också det minsta
han kunde göra, när han ledde sitt offer till
slagtar-bänken, och är, som man vet, en vanlig ceremoni
ända sedan urminnes tider. De olycklige glömma
sin smärta, och tårarnes flöden stillas. Det ginge
väl dock an, om den ryska statskonsten inskränkte
sig endast till användandet af musik för att tämja
menniskoanden. Men den använder allt, som kan
tjena till att förvekliga och förslappa sinnet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
