Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma hvarje manlig känsla att försvinna, — allt,
hvarje medel som kan dödå det ädlare och bättre
hos menniskan och göra henne oduglig för en sann
frihet. Men det är ej nu att tala om den ryska
musiken, hvarken i dess allmännare form eller dess
enskilda.
Ero-talkkuna bjöds. Det är den sista rätten vid
ett karelskt bröllop, hvarefter intet vidare bestås,
och man reste sig upp från bordet. Herrarne slogo
sig ned vid spelbordet i ett angränsande rum, och
musiken tystnade, för att litet därefter spela upp
till dans i en loge, för tillfället inredd till danssal.
Sprengtporten samtalade med en man, hvars
fina och bleka ansikte vi väl känna igen. Det var
grefve Peyran. Med aristokratisk undfallenhet ställde
sig denne till guvernörens disposition, ehuru man
tydligt kunde se, att hans djärfva, lifliga ögon
liksom voro mera tankspridda än vanligt. Detta
undföll icke heller guvernören.
»Ni är trött, min vän», sade han, »efter alla
edra mödor och besvär, men snart är hvilans stund
kommen ...»
»Nej, nej», försäkrade grefven, »visst icke, visst
icke . . .»
»Ah . . . jag förstår, ni längtar till er sköna
brud; jag saknade henne vid festen.»
Grefvens ansikte blef om möjligt ännu mera
blekt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
