Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ack, tro honom icke», utbrast han, och
kastade sig på knä för sin stränge domare, »tro
honom icke, han må säga hvad han vill. Ni är den
mannens fånge och likaså alla de andra.. . . Tro
mig, herr grefve, han hatar er. ..ack, ni har varit
min välgörare, hvarför skulle jag vilja bedraga er,
då mm lycka är beroende af min trogna tjenst...?»
Det blef en viss bestörtning i salen, och man
hörde ett rasslande, som om flere värjklingor
blottats, men Sprengtporten stod orörlig, fårorna lade
sig åter allt djupare på hans panna och ögonen
gnistrade, det var allt.
»Öfvertyga er själf, herr grefve», forsatte Kalm,
»öfvertyga er själf, ropa på edra kosacker; ni och
alla de närvarande äro denne bofs fångar ...»
Nu blixtrade vapen i allas händer, och alla
rusade mot dörren.
Men där ställde sig Carl Hindersson. Det låg
ett obeskrifligt lugn öfver hans anletsdrag, som
talade till hans förmån. De hotande vapnen sänktes
för denna blick.
»Hvem vill anfalla en vapenlös man?» hördes
en stämma bakom Sprengtporten. Det var
Cron-stedt, som yttrade dessa ord, och de hade afsedd
verkan.
»Lugna er, mine herrar», sade
generalguvernören; »det ena först och det andra sedan.»
Och så blef det åter tyst i salen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
