Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag föraktas af mina landsmän; hvart jag
vänder mig, mötes jag af hån och smädelser. . . . Det
hvilar en fläck på mitt namn; den fläcken måste ni
taga bort, grefve Sprengtportenl»
»Jag förstår er ej», sade generalen.
»Ni skall snart förstå mig . . . jag har i mitt
våld tjufven till den penningsumma, som ni skickade
med mig till öfverste Jägerhorn. Låt honom
bekänna sitt brott och gif mig ett rättfärdigande,
skrifvet med er egen hand, — se där hvad jag
begär.»
Fårorna på Sprengtportens panna lade sig, och
molnet, som skockat sig öfver hans ögon, fördelades.
»Jag tycker om detta förtroende till mig. Unge
man, ni skall ej hafva bedragit er på mig. Låt den
brottslige komma!»
Carl öppnade härvid dörren, och en af hans
män införde herr Kalm, hvars händer voro bak-
o
bundna. Asynen af denne man gjorde på generalen
ett vidrigt intryck. Det såg nästan ut, som om han
fått bekräftelse på redan länge närda misstankar.
Hans panna mulnade åter, och hans blick hvilade
med stränghet på den darrande fången.
»Är det sant, hvad denne säger?» sporde
generalen, och hans röst var kylig, men den klang
ändå, som en brandsignal under nattens stillhet.
Men herr Kalm hade haft tillräcklig
betänketid, han visste att väl lägga sina ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
