Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I samma ögonblick öppnades ett fönster, och
man hörde ett ljud, som om en person hoppat ned
på marken. Det var grefve Peyran, som begagnade
sig af den allmänna förvirringen för att skynda till
afslutandet af sin affär, för honom i denna stund
vida viktigare, helst som han äfven ville undvika
ett sammanträffande med sin hatade medtäflare.
»Låt mig höra, huru allt tillgått», fortsatte
generalen, och vände sig till Carl. Denne beskref
kort men klart och tydligt händelsen i Parkumäki,
och allt som han talade fördystrades Sprengtportens
ansikte. Hans mörka ögon stannade på fången.
Dennes vanmakt, detta plötsliga förstummande
i försvarets stund vittnade ensamt för sig mot
fången, men äfven ett egendomsköp i Petersburg
talade för en penningetillgång, som Sprentporten
hittills icke kunnat förklara.
»Herr Kalm», sade han, »en öppen bekännelse
är det enda, som kan rädda er.»
Kallsvetten lackade om fångens panna, och hans
ögon foro af och an utan att kunna finna en punkt
att hvila på. Hans ansikte blef likblekt, och han
började vackla, som om han förlorat sina sinnens
bruk. Tystnaden, generalens stränga ansikte, Carl
Hinderssons lugna hållning, alla dessa ögon, som
fästes på honom . . . till slut började rummet med
alla dess föremål dansa omkring. Herr Kalm föll
afsvimnad till generalens fötter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
