Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Generalen vinkade till sig en af de ryske
officerarne, som skyndade att frambära papper och
skrifdon, och generalen skref med egen hand ett
frikännande för Carl i den mest tillfredsställande
form. Han tryckte sitt sigill på papperet och
öfver-lämnade det därpå till Carl.
»Jag tackar er», sade denne, sedan han stoppat
papperet i fickan; »det är en ridderlig handling af
er, grefve Sprengtporten, som jag kan minnas med
glädje.»
»Nu till den andra frågan», afbröt honom
Sprengtporten; »hvad var det tjufven hade att säga?»
»Behagar ni följa mig ut på gården, herr
general, så skall jag besyara er fråga.»
Carl öppnade dörren, och generalen och de
närvarande herrarne följde honom ut. På gården
stod folket samladt i en klunga. När generalen
och de öfrige herrarne visade sig, skingrade sig
massan något, och man kunde tydligen se de
fängslade kosackerna omgifna af de karelska bönderna.
Den öfverrumpling, som här blifvit verkställd,
hade blifvit ledd af ett förslaget hufvud, och den
hade krönts med den lyckligaste framgång. Det
var kapten Pålsson, som var mästaren, och han såg
i detta ögonblick, då han närmade sig Carl, riktigt
själffömöjd ut.
»Hvad vill detta säga?» frågade generalen, och
herrarne sågo på hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
